Vinter, vår….och konsten att slå in öppna dörrar

5654677343_4c18f3caec_o
-”Jag är nog jävligt antingen eller, med det där….”

Funderar fortfarande en del på vad han egentligen menade, vår gode vän Åberg, när han beskrev hur han årstidsvis pendlar mellan fiskeladdning och flugbindningsladdning….
Jag har under stora delar av mitt flugfiskeliv ägnat mig åt att ”husbehovsbinda” flugor och detta har oftast tagit sig uttryck i att man slarvigt bundit upp de mönster som varit aktuella, typ kvällen före fisketur. De sista 2-3 åren har dock fisketillvaron, för egen del, tagit en större svängom i detta sammanhang och det läggs nu betydligt fler timmar på att binda flugor. Tyvärr i ett sammanhang där det också lagts betydligt färre timmar på att fiska. En hobbyanalytiker skulle säkert kunna hävda att fiskeintresset, av praktiska skäl, har fått flytta hem till bindhörnan…
Men vad betyder egentligen detta? Att flugbindningen förlänger fiskesäsongen? Eller att den lindrar plågan med att leva i ett vinterland??
Kanske är det en rätt så onödig diskussion, men i brist på konkreta fiskemöjligheter konstaterar tankekraften att ju närmre islossning man nu kommer, så ökar fiskesuget betydligt och bindkrutet mattas av avsevärt. Jag tror att många med mig upplever samma sak, att man nu liksom trampar runt i väntans vakuum, där inget för dagen känns speciellt lockande.
Nu, i ett läge där man varit totalt överladdad tidigare år, går man eftertänksamt och väntar på att få lägga sina första kast. I lugn och ro och med en redig dos kokkaffe i kroppen, ska säsongen tas an detta år. För det är nog så, att alldeles oavsett hur man utvecklas med sin hobby, om man kanske förlänger säsong eller om man lindrar känslan av att vara instängd i ett snökaos, så landar man alltid i att fisket är det som lockar, som drar i oss. Ut i naturen, med eld och kokkaffe som tillbehör.  Medan man vänjer sinnena vid att registrera vak, då är man där man alltid vill vara. Då är ändå bindhörnan ordentligt avlägsen och har förhoppningsvis fyllt sina syften…..och om jag förstått honom (Åberg) rätt, så är vi allt mer ”antingen” än ”eller” med vårt fiskeintresse…och nu är det bara veckor bort!
/Marcus

Spentmyggan, ett måste!

image2 (3)

Det närmar sig, isens slutliga grepp har börjat ge vika och vaken kommer återigen börja avlösa varandra. Detta är något vi flugfiskare hoppas på. I min hemmasjö, med förvildad Regnbåge, så brukar det ta från någon dag upp till 1 vecka tills det att fisken får upp ögonen för vad som kan finnas på ytan. Vad fisken äter på ytan denna tid på året kommer nog inte som någon större nyhet för de flesta. Fjädermygg!

Dessa små gynnare är hemmahörande i insektsfamiljen Diptera eller tvåvingar som det heter på svenska. Att fisken äter dessa kan man förstå pga tillgången. Det finns mellan 5-600 arter av fjädermygg i sverige som därav  naturligt utgör en stor del av fiskens födointag under stora delar av året. Varför myggen är så heta på att få lämna vattnet när isen gått vet jag inte men kräsna med väderleken är dom iaf inte. Allt dessa tvåvingar verkar kräva är öppet vatten för att börja kläcka. Men visst, tittar solen fram och värmer på lite så upplever jag att det brukar kläcka bättre.
Flugmönster av fjädermygg finns det i en uppsjö. Kläckande fjädermygg och myggpuppor är nog det som det finns flest mönster av. Min personliga favorit har blivit en skapelse som mer befinner sig i livets slutskede, en mygga bunden som spent. Den har visat sig vara riktigt effektiv under vår och höstfisket. Det brukar inte behövas mängder med döda mygg på ytan för att fisken ska ta den utan den brukar leverera ändå. Och levererar det gör den! Från fjällens rödingar till insjööring och regnbåge. Har blivit ett måste i asken. Att binda den i olika storlekar är ett bra tips då ett byte till större eller mindre varianter kan vara det avgörande. Ett litet extra plus är också att den är lätt att binda. Min favoritstorlek är bunden på storlek 18.

//Mathias

IMG_6841

  • Krok: Tmc 100 strl 18
  • Bakkropp och torax: Svart torrflugedubbing
  • Ribb: Vit bindtråd
  • Sköld: CDC . I detta fall grå
  • Vingar: Vitt pollygarn