#tarenpaus

_20150909_210136
(foto Stefan Jonzén)

-Det är så jävla fint att tillåta sig själv att få ruttna ihop som människa”.
Åberg, vår gode vän, är inte bara flugbindare och torrflugefiskare av rang. Han är även en ordsmed och omedveten levnadskonstnär av grandiosa mått. Nog med hyllningar dock.

När våra tre fantastiska dagar i Gimån skulle summeras, slog han som vanligt huvudet på spiken och satte ord på det jag tror att dom flesta av oss flugfiskare känner. Känslan av att komma bort, ifrån och på plats. Att få andas, spana efter vak och släppa måsten. Att få ruttna ihop och ta en paus….

När Åberg med lyriska termer pratade om hur han, i regnet vid Gimån, legat i fosterställning under en gran, samtidigt som han åt pulvermos och rökte. Ja, då förstod jag att hans upplevelse av frihet var densamma som min. Magkänslan säger mig också att han inte var helt nyduschad, där han låg….
Så vad är det då dessa fisketurer egentligen ger?
Jo, alldeles oavsett förberedelser och krokade fiskar och oavsett ställe och årstid. Men när man efter fiskeresan kommer hem, snyggar till sig och får höra att man är som en ny människa. Ja då, har man definitivt fått ta en paus…

/Marcus
Lucassover1
(Foto Andreas Larsson)

Hårig hårmygga. Bibio, Step by Step

IMG_8101

Någon gång i vintras damp det ner ett litet mystiskt paket i brevlådan. Hade mina misstankar vad det skulle kunna innehålla redan innan jag såg vem som var avsändare. I den lilla medskickade asken besannades mina aningar. Mathias, mannen från Garphyttan, hade skickat ett rejält knippe torrflugor. Bland annat fanns det ett par stycken svarta bibios, som den vi visar i detta SBS-inlägg.
Första gången jag fick tillfälle att testa dem var under sommarens resa till Kirunafjällen, där rödingfiske stod på agendan.
Vid flertalet tillfällen såg jag en del svarta ”hårmygge-liknande” flygfän som rödingen plockade på ytan. Dessa var något mindre än de Mathias hade skickat till mig. Jag tyckte dock inte att jag hade något annat som imiterade dem bättre så därför blev dessa bibios mitt förstaval.
Det skulle visa sig att även rödingen fattade tycka för dessa kreationer då de utan tvekan bröt ytan för att suga i sig den lilla svarta flugan. Det blev ett par riktiga roliga stunder med denna bibio imitation på tafsen. Ett stort plus med den förutom att den fiskar bra är också att den har en alldeles ypperligt bra flytförmåga även efter ett par drillar.

//Andreas

Material:

Krok: TMC 2488 strl 16-18
Bakkropp: J.son 1 mm tjock foam. Svart.
Vingar: I detta fall plast från zippåse
Thorax: 2 mm tjock foam
Bakben: Fasanfibrer
All behåring; Svart cdc

IMG_8113

Jag använder en vanlig nål som jag gör foambakkroppen på. Framför varje kula binder jag in 2 fiber cdc på nålen som jag sedan lindar in i segmenteringen. Fäster sedan in fibrerna på nålen igen. Gör sedan om proceduren kula för kula. Ett riktigt pill göra.

IMG_8115

Avslutar med en whipfinish vid den sista kulan och drar sedan av kroppen från nålen och flyttar över den till kroken.

IMG_8121

Vingar: Använder en vanlig zippåse, en sådan som man ofta får bindmaterial i så som till exempel dubbing. Klipper i kanterna på påsen. Då får man 2 vingar som sitter ihop. Binds sedan in.

IMG_8132

Bakbenen: För att göra 1 ben tar jag 2 fasanfibrer och slår en knut på lämpligt ställe. Man har alltså ett ben av två fibrer. Sedan klipper jag bort den ena fibern av dom båda på den nedre delen av benet. Slutresultatet ska då bli ett tjokare överben bestående av två fibrer och ett tunnare underben bestående av 1 fiber.

IMG_8133

Bibions håriga rygg: Tar en cdc fjäder och fäster in likt bilden ovan pekandes bakåt mellan vingarna

IMG_8137

Start av rygg. Bind in en 3 mm tjock foamremsa så som bilden ovan visar.

IMG_8141

Ben: Tvinna svart cdc i ögla och linda sedan runt torax

IMG_8143

 

IMG_8147

Vik nu fram fomen. Man bör ta i lite så att man pressar ner foamen mot ryggen. Fäst in.

IMG_8149

Vik sedan över cdc fjädern över foamen och bind in den med.

Nu är det ögon och frisering som återstår. Ögonen gör man av fomen som sticker framåt. Klipp ner den till lämplig längd. sedan klipp ett snitt mitt i mellan så att det blir 2 ögon. Nu är det bara att runda till dom med saxen tills man är nöjd. Klipper även ner cdc som är för långt eller pekar åt , enligt betraktaren,  fel håll. Klipper även undersidan fritt från cdc. Krokögat brukar jag ha under ögonen men i mellan dom båda.  Nu så, om allt gått som det ska sitta en Bibio nyfriserad o klar i städet.

IMG_8159

IMG_8154

//Mathias

 

 

 

Svårt i all enkelhet

IMG_8042

 

Det är början på augusti och krutet på att binda har tagit ett ordentligt grepp om mig. Det är ovanligt tidigt för att vara jag. Vanligtvis brukar bindandet börja när fiskesäsongen är till ända. Det som fångat mitt intresse just nu är fallskärmshacklade dagsländor i enkelt utförande. Nu var det inte så enkelt som det kanske kan tyckas. Fallskärmshacklade dagsländor har jag bundit ända sedan jag började binda flugor. Har dock inte lagt någon större tid eller tankeverksamhet på utseendet utan fokus har varit på att dom ska fiska som dom ska, vilket dom också alltid gjort. När jag nu siktat på att få till dessa skapelser har det medfört kvällar av frustration och det till stor del på grund av en detalj, hackel! Eller rättare sagt hackling. Detta borde vara enkelt, men har visat sig vara det rakt motsatta. Trots en hel del motgångar har jag inte tappat nappen utan gnetat på och nu börjar jag bli riktigt nöjd, skam den som ger sig. Även om jag och tuppnackarna inte är helt överens alla gånger börjar vi i alla fall närma oss varandra.

//Mathias

IMG_7669 (2) - Kopia

                                                                                                                                                       

IMG_8053

  • Hacklingstips!
  • Rensa ena sidan av hackelstammen helt fri från hackelfibrer.
  • Änden som binds in i starten rensas på båda sidor.
  • När man bundit in hacklet som bilden nedan ska förta hacklingsvarvet helt eller åtminstone halva varvet vara fritt från hackelfibrer. Om man inte gör på det sättet, kommer troligen dom första fibrerna spreta åt fel håll.
  • Hackla sedan uppifrån och ner

IMG_8064

Blöt, svettig och glädjetårar

Säsongen är sen i södra jämtland. Öringarna och harrarna i Gimån verkar ännu lite senare. Flera arter av dagsländor kläcker i bra antal. Så pass bra att det borde vara mer aktivitet än vad det är. En harr vakar stabilt men är helt omöjlig att tas med. Seglet vajar lugnt i strömmen när harren går upp slött och tar de nykläckta sländorna som är påväg att passera. Tiotalet dagsländemönster har driftat perfekt över ståndplatsen utan en tillstymmelse av intresse.

Efter lite diskussion med Marcus så beslöt vi oss för att ge upp den frossande harren och söka oss uppströms, till en avlägsen pool i hopp om att gräset är grönare där. Detta är mitt fjärde besök vid Gimån. Anledningen till att jag inte har varit just på denna sträcka beror till stor del av de stora stenar och stockar med anor från den forna flottningstider. Vadningen är med andra ord inte av lättaste karaktär. Till följd av detta hade redan ett klädbyte skett tidigare under dagen. De som varit här vet vad jag pratar om. En vadarstav är att rekomendera!

Svettiga och trötta i benen efter att ha avverkat närmare 300m bland stockar och sten, smyger vi oss fram runt den ö som isolerar denna plats. Vi spanar förhoppningsfullt uppströms.

Marcus upptäcker direkt ett vak i en strömkant. Vi stannar till och pustar ut ett tag samtidigt som det förs diskussion om flugval. Marcus val faller på en liten brun dagslända som dagen innan gett honom en fin öring på 1,5kg. Han vadar i position och provar ett kast. Den lilla bruna driftar perfekt i strömkanten och öringen går upp i ett snabbt vak. Marcus gör mothugg men missar. Han utbrister ”Fan, jag kände den”. Vi båda blir tysta av förtvivlan över den förlorade öringen. Sekunden senare vakar han igen. Vad är det som händer? Öring brukar sällan eller aldrig vara intresserad efter en liten rispa av kroken. Marcus låter öringen vaka in sig ordentligt innan han prövar igen. Ett kast senare och ett högklassigt mothugg så sitter den. Med raketfart sätter öringen fart nedströms i den hårdare strömmen och lossnar. Nåja, vi fick i alla fall se de prickiga. De är ju ändå här, flera vak avlöser varandra längre upp i poolen. Nöjda konstaterar vi i alla fall att gräset är grönare på andra sidan!

DSC_0214

Vi hittar några fiskar som är inom kastavstånd. 45min passerar med otaliga kast, missade mothugg och head n tail vakande öringar. Det är svårt att få till den där perfekta driften många av öringarna i Gimån kräver. Poolen vi står vid är riktigt djup på sina ställen och på andra sidan står två fina öringar som vi inte har en möjlighet att komma åt. Jag ger tillslut upp fisken jag kastat på och beslutar mig för att riskera ännu ett klädbyte och försöka ta mig över. Marcus har redan provat och det gick inte vägen.

Jag tar mig tillslut över. jag har blivit blöt men förhoppningsvis är det värt mödan.

Smyger mig upp bakom en stor sten där den ena öringen vakar bara 5m uppströms mellan två lite mindre stenar. Ibland tar den en dun och ibland ser jag inte vad den tar. Flera nykläckta dagsländor flyter förbi utan att bli uppätna. Valet faller på en ljus F-fly i #16 med stjärtspröt. F-fly är en fluga vissa hyllar högt. Jag har aldrig blivit riktigt övertygad av den men i brist på annat faller ändå valet på den.

Repar av lite lina från rullen och gör mitt första kast. Flugan landar 2m uppströms fisken och flyter långsamt med strömmen. I ett litet ”sippande” försvinner min F-fly. Ett lugnt mothugg följs av fast fisk. Öringen blir galen och gör ett ordentligt luftsprång. Jag fryser till is då det visar sig att den öringen jag tippat var runt kilot snarare är av dubbla storleken. Jag fightar fisken stenhårt med rädslan för stockar och sten som ligger över hela botten.

Fight gimån

DSC_0510 zoomad

En blandning av skräck och nervositet går tillslut över till ren och skär glädje när öringen glider in i håvgarnet. Det efterföljande skriket hördes efter senare berättelser 700m nedströms där resten av sällskapet hållt till.

DSC_0534

Vågen stannar på 1,9kg, lyckan är total och F-fly har förtjänat en hedersplats i flugasken.

// Foton av Marcus och text av Karl

 

Öringvak

IMG_7379

 

Solen står högt och dagsländorna av det större slaget, i detta fall Danica har precis börjat ta sig genom ytfilmen. För att få bättre översikt över Öringåns vatten sätter mig på en sten. Hinner inte mer än att sätta mig första jag ser är ett tungt men ändå försiktigt vak. Vad som händer i kroppen just då vet jag inte exakt, men den känslan slår det mesta. Adrenalinet slår iaf i taket. Sekunderna innan var jag en lugn och sansad person, men på en hundradel så slår det om och nu är nerver och känslor utanpå kroppen. Börjar fumla med grejer och skulle någon se mig skulle jag nog tas för överförfriskad, när jag staplande på hala stenar försöker vada mig i position. I normala fall så är detta tillstånd något negativt. Att med puls som efter ett löppass och en hjärna tillfälligt ur funktion, så skulle många ifrågasätta sin hälsa, men i denna stund känner jag mig mer levande än någonsin. Jag lyckas efter en del trassel och viss tur kroka denna fisk, en fisk som visar sig vara betydligt större än vad jag trott, 49cm!

 

IMG_7434

 

Det fångas flera fina fiskar denna kväll och nervösa kamper utspelar sig och det är definitivt inte är förutbestämt vem som ska gå vinnande ur dessa kamper. I slutänden blir detta en oförglömlig eftermiddag och glädjen jag känner tillsammans med fiskevännerna slår det mesta. Bortsett från en sak, känslostormen som uppstår när man ser öringvaket, den känslan slår den inte.

//Mathias

Dubbelvaket, en lågoddsare.

IMG_4948

Det är en ljummen försommarkväll. Jag har precis apterat kaffekoppen i näven och sitter nu och spanar. Hemmasjön ligger nästan blank men Regnbågarna lyser än så länge med sin frånvaro. Insektslivet är inte på sitt bästa. Att det är vindstilla och ganska behaglig temp i luften verkar inte hjälpa till nämnvärt. Denna våren 2015 går iofs till historien som en av dom sämsta, så insektslivet är långt efter det normala. Endast några ensamma fjädermygg cirkulerar över ytan.

Efter en stund så kommer iaf första vaket och snabbt därefter ett till, lite längre bort. Mina något obehagliga tankar om nymffiske som jag haft, är nu som bortblåsta. Börjar istället fundera kring kläckare eller fullfjädrad insekt. Det landar i en liten svart Klinkhammer strl 16 och nu ska jag bara vänta in en lämplig fisk. Väntar… Sitter länge och väntar, men inte ett vak så långt ögat når. Det går kanske en halvtimme, men tillslut så kommer det. Dock så upprepar sig historien. Två vak som avlöser varandra, men helt avskilda från varandra. Vad är oddsen!!? Sitter och känner en irriterande frustration över detta fenomen. Kvällen fortlöper och bara nåt enstaka vak är vad sjön kan erbjuda.

Nu  är det inte så att det är första gången detta händer, utan kanske den hundrade gången. Dubbelvaket av två helt skilda fiskar, vad är chansen egentligen? Tydligen större än att vinna på lotto. När detta hänt så många gånger, så borde jag genom åren blivit lite klokare kring detta fenomen. Men inte! Istället har dubbelvaket blivit ett av dom saker som bara blivit mer mystiskt för var gång det händer. Antar att det nog handlar om slumpen. Men säger som Leif GW, jag avskyr slumpen.

//Mathias

Vinter, vår….och konsten att slå in öppna dörrar

5654677343_4c18f3caec_o
-”Jag är nog jävligt antingen eller, med det där….”

Funderar fortfarande en del på vad han egentligen menade, vår gode vän Åberg, när han beskrev hur han årstidsvis pendlar mellan fiskeladdning och flugbindningsladdning….
Jag har under stora delar av mitt flugfiskeliv ägnat mig åt att ”husbehovsbinda” flugor och detta har oftast tagit sig uttryck i att man slarvigt bundit upp de mönster som varit aktuella, typ kvällen före fisketur. De sista 2-3 åren har dock fisketillvaron, för egen del, tagit en större svängom i detta sammanhang och det läggs nu betydligt fler timmar på att binda flugor. Tyvärr i ett sammanhang där det också lagts betydligt färre timmar på att fiska. En hobbyanalytiker skulle säkert kunna hävda att fiskeintresset, av praktiska skäl, har fått flytta hem till bindhörnan…
Men vad betyder egentligen detta? Att flugbindningen förlänger fiskesäsongen? Eller att den lindrar plågan med att leva i ett vinterland??
Kanske är det en rätt så onödig diskussion, men i brist på konkreta fiskemöjligheter konstaterar tankekraften att ju närmre islossning man nu kommer, så ökar fiskesuget betydligt och bindkrutet mattas av avsevärt. Jag tror att många med mig upplever samma sak, att man nu liksom trampar runt i väntans vakuum, där inget för dagen känns speciellt lockande.
Nu, i ett läge där man varit totalt överladdad tidigare år, går man eftertänksamt och väntar på att få lägga sina första kast. I lugn och ro och med en redig dos kokkaffe i kroppen, ska säsongen tas an detta år. För det är nog så, att alldeles oavsett hur man utvecklas med sin hobby, om man kanske förlänger säsong eller om man lindrar känslan av att vara instängd i ett snökaos, så landar man alltid i att fisket är det som lockar, som drar i oss. Ut i naturen, med eld och kokkaffe som tillbehör.  Medan man vänjer sinnena vid att registrera vak, då är man där man alltid vill vara. Då är ändå bindhörnan ordentligt avlägsen och har förhoppningsvis fyllt sina syften…..och om jag förstått honom (Åberg) rätt, så är vi allt mer ”antingen” än ”eller” med vårt fiskeintresse…och nu är det bara veckor bort!
/Marcus

Spentmyggan, ett måste!

image2 (3)

Det närmar sig, isens slutliga grepp har börjat ge vika och vaken kommer återigen börja avlösa varandra. Detta är något vi flugfiskare hoppas på. I min hemmasjö, med förvildad Regnbåge, så brukar det ta från någon dag upp till 1 vecka tills det att fisken får upp ögonen för vad som kan finnas på ytan. Vad fisken äter på ytan denna tid på året kommer nog inte som någon större nyhet för de flesta. Fjädermygg!

Dessa små gynnare är hemmahörande i insektsfamiljen Diptera eller tvåvingar som det heter på svenska. Att fisken äter dessa kan man förstå pga tillgången. Det finns mellan 5-600 arter av fjädermygg i sverige som därav  naturligt utgör en stor del av fiskens födointag under stora delar av året. Varför myggen är så heta på att få lämna vattnet när isen gått vet jag inte men kräsna med väderleken är dom iaf inte. Allt dessa tvåvingar verkar kräva är öppet vatten för att börja kläcka. Men visst, tittar solen fram och värmer på lite så upplever jag att det brukar kläcka bättre.
Flugmönster av fjädermygg finns det i en uppsjö. Kläckande fjädermygg och myggpuppor är nog det som det finns flest mönster av. Min personliga favorit har blivit en skapelse som mer befinner sig i livets slutskede, en mygga bunden som spent. Den har visat sig vara riktigt effektiv under vår och höstfisket. Det brukar inte behövas mängder med döda mygg på ytan för att fisken ska ta den utan den brukar leverera ändå. Och levererar det gör den! Från fjällens rödingar till insjööring och regnbåge. Har blivit ett måste i asken. Att binda den i olika storlekar är ett bra tips då ett byte till större eller mindre varianter kan vara det avgörande. Ett litet extra plus är också att den är lätt att binda. Min favoritstorlek är bunden på storlek 18.

//Mathias

IMG_6841

  • Krok: Tmc 100 strl 18
  • Bakkropp och torax: Svart torrflugedubbing
  • Ribb: Vit bindtråd
  • Sköld: CDC . I detta fall grå
  • Vingar: Vitt pollygarn

Nattslända, Phryganea grandis

IMG_6537

  • Krok: Tiemco TMC 2488 strl 12
  • Bakkropp: 2mm tjock foam
  • Behåring på bakkropp: Brunt Struts hearl
  • Färgning bakkropp: Oliv
  • Vinge: Hemingway caddisving
  • Övervinge och torax: Rödbrunt Spunnet hjorthår
  • Ögon: 0.50 nylon bränt till kulor i var ända
  • Antenner: Hackelstam med hackelfibrerna kvar. Tar dom allra minsta hacklen längst ner på nacken

Kommentar 
Denna fluga kan vara lite lurig i början att få till men klart värt mödan. För när dom stora nattsländorna Phryganea grandis har gjort sin entré så kan detta vara flugan som kan leverera ett oförglömligt fiske. Det är min egna erfarenhet.

//Mathias

IMG_6413

Flugfiske efter öring